medicintunga ögon, medicintung kropp.
JAG VILL BLI FRI!
ännu en svacka. sängen känns som det mest lockande i hela världen. och är tillbaka på noll känns det som. och jag vet varför. det är för att jag inte får den vård jag behöver. jag har liksom hamnat imellan, hamnat i kläm. blekingsborg i malmö kan inte göra någonting för mig eftersom jag bor i stockholm, och i stockholm har jag ingen vårdpersonal än. remissen skickas i mars, och sen kommer det ta veckor innan blekingsborg får svar på remissen, sen ytterliga veckor innan jag får en tid. och det är veckor jag inte har. jag behöver en samtal en gång i veckan. annars rasar jag. och så vill jag sluta med mina mediciner. jag vill vara ren. fri från tabletter. tröstar mig med courtney love's musik. och idag ska vi gå ut på promenad. vi ska även handla lite mat till hushållet. idag känns det inte lika tungt som igår men det känns fortfarande tungt. och jag känner mig så maktlös. ska jag ringa till blekingsborg och kräva hjälp eller ska jag bedöva mig med sobril? jag har krävt hjälp så många gånger nu. känner forfarande av min morgondos. är helt tung i hela kroppen, och fingrarna liksom skriver av sig själv. egentligen vill jag inte gå ut idag. jag har ingen lust. men jag får tvinga mig själv. intala mig själv att en promenad och frisk luft kommer göra mig gott. jag måste komma igång med aktiviteter, jag måste komma igång. jag kan inte ha det såhär.
JAG VILL BLI FRI!
ännu en svacka. sängen känns som det mest lockande i hela världen. och är tillbaka på noll känns det som. och jag vet varför. det är för att jag inte får den vård jag behöver. jag har liksom hamnat imellan, hamnat i kläm. blekingsborg i malmö kan inte göra någonting för mig eftersom jag bor i stockholm, och i stockholm har jag ingen vårdpersonal än. remissen skickas i mars, och sen kommer det ta veckor innan blekingsborg får svar på remissen, sen ytterliga veckor innan jag får en tid. och det är veckor jag inte har. jag behöver en samtal en gång i veckan. annars rasar jag. och så vill jag sluta med mina mediciner. jag vill vara ren. fri från tabletter. tröstar mig med courtney love's musik. och idag ska vi gå ut på promenad. vi ska även handla lite mat till hushållet. idag känns det inte lika tungt som igår men det känns fortfarande tungt. och jag känner mig så maktlös. ska jag ringa till blekingsborg och kräva hjälp eller ska jag bedöva mig med sobril? jag har krävt hjälp så många gånger nu. känner forfarande av min morgondos. är helt tung i hela kroppen, och fingrarna liksom skriver av sig själv. egentligen vill jag inte gå ut idag. jag har ingen lust. men jag får tvinga mig själv. intala mig själv att en promenad och frisk luft kommer göra mig gott. jag måste komma igång med aktiviteter, jag måste komma igång. jag kan inte ha det såhär.

3 Comments:
At 7:09 AM,
Sara said…
Det farligaste är att ge efter. Du måste hålla igång, göra saker, röra på dig, engagera dig, även om det är små saker åt gången. Det är som om man håller på att frysa ihjäl - lägger man sig i snön och somnar så dör man, fortsätter man gå håller man sig varm och överlever.
At 11:02 AM,
Vilse på Värnhem/Anders said…
Håller med Sara, du. Du kan inte göra allt, det kan ingen, men du ska göra nåt.
*pekar faderligt med fingret*
At 3:48 PM,
andromeda said…
Det är jobbigt när man behöver vård och inte får det man så väl behöver.
När ingen ser ens rop på hjälp.
Känslan av övergivenhet växer sig stark och har svårt att släppa taget om en.
Du ska lita på din kraft,som finns där inom dig.
Du ska våga leta upp den och lita på att den vill dig väl.
Lättare sagt än gjort,ja vet, men den finns där. Om än väl inlindad. Du kommer hitta kraften, var så säker.
Förlåt om jag klampade in, men det berör mig så mycket det du skriver om!
Post a Comment
<< Home