found pieces of josephines body.

Wednesday, February 15, 2006

/all people are such stupid fools
they don't know survival got it's own rules
they prefer to look away/

rösterna är tillbaka. jag får inte ta mina mediciner för då kan någonting hemskt hända. jag anar att det hemska har med elias att göra. jag blir livrädd, blir som en knähund. ljuger för elias och säger att jag redan tagit mina tabletter. han tittar i dosetten och ser att jag ljuger. och jag skäms. jag skäms så att jag nästan går sönder. men jag känner att jag inte har något annat val, jag måste skydda honom från vad rösterna kan tänkas göra mot honom. jag måste lyda blindt för att skydda mig själv och honom. tystnaden blir en mur mellan oss, jag säger till honom att jag inte ens tänker börja berätta för han kommer aldrig förstå dethär, INGEN KAN FÖRSTÅ DETHÄR. INGEN KAN FÖRSTÅ HUR STARKT DET ÄR. INGEN KAN FÖRSTÅ ATT DET HANDLAR OM LIV OCH DÖD. jag släpper in honom tillslut. innanför mina murar. berättar hur starkt det är. att katastrofkänslorna står mig upp i halsen. elias säger att rösterna inte har mer makt än vad jag ger dem. vägra vara offer! stand up straight! fight fight fight! men jag klarar det inte. REN, rösterna säger att jag måste bli REN. fri från tabletterna, fri från substanserna. I DON'T NEED NO WALLS AROUND ME, I DON'T NEED NO DRUGS TO CALM ME. men samtidigt rädslan för hur jag blir när jag inte tagit mina tabletter, rädslan för det psykotiska, för mörkret, det svarta. jag har gått på mediciner så länge nu. finns det inget slut?

men jag tar min morgondos. jag gör det tillslut. och rädslan står mig upp i halsen. INGEN KAN FÖRSTÅ HUR STARK DERAS MAKT ÄR, INGEN KAN FÖRSTÅ DETHÄR. jag vet inte ens varför jag skriver. det är väll ljuset som tränger sig på. som försöker få mig över på den ljusa sidan igen. den ljusa sidan, och den mörka sidan. och hur, hur ska jag våga berätta för min läkare hur stark rösternas makt över mig är, hur ska jag våga? för hon kommer säkert vilja lägga in mig, och jag kommer vägra, och LPT och fan och hans moster. jag orkar inte. detta är min kamp och bara min. jag behöver inte berätta ett skit för dem om jag inte vill. 'men då kan dom inte hjälpa dig' jag behöver ingen hjälp. jag är frisk.

(one part of me is darkness and one part is light
she said
and took my hand)

1 Comments:

  • At 2:06 AM, Blogger andromeda said…

    När du vågar släppa greppet om rädslan, så vågar du stå emot.

    Våga stå öga mot öga med din rädlsa, det kanske känns bättre än vad du tror.

    Våga möta rösterna ,och lyssna på vad de har att säga.

    Våga svara rösterna och framför det du behöver,vill och inte vill.

    Att våga är att vinna, men det får ta sin lilla tid.

     

Post a Comment

<< Home